Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skrev till en flicka jag gillade en gång i tiden.


Dina bruna ögon

Du förtrollade mig
Med dina Bruna ögon.
Det finns bara en sak man kan kalla dig för
Och det är ängel.
Att kolla på dig är som att kolla ut i horisonten
Du kan förändras
Men du förblir alltid vacker.
Då du kom in i mitt liv
Fick jag ögon kontakt med dig
jag vart förvirrad och förtrollad
Du lyste upp dom mörkaste hörn i mitt hjärta
samtidigt som jag gav bort den till dig.
Min själ den svävar avvisad
Den gråter
den ber
Den vill ha kärlek från dig.
Att vara utan dig är som att jorden skulle vara utan sol
Och att mänskligheten skulle vara utan bröd och vatten.
Varje gång du är med mig vill jag kyssa och krama dig.
Varje gång jag är i din närhet
Hör jag fåglarna kvittra
och det får min själ att börja sjunga.
Varje gång du går känner jag svagheten krypa på
Jag känner att mitt hjärta slutar slå
blodet slutar rinna inom mig
Och att tiden stannar av.
Så kom till mig och håll dig kvar
Och få mitt hjärta att börja slå.




Fri vers av Stanislav Bondar
Läst 826 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-03-12 16:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Stanislav Bondar
Stanislav Bondar