Jag räddade hans liv på klippan den där natten. Det var för snart fyra år sedan nu.
Han la sig framför mig, blottade strupen och sa:
- Varsågod, du har visat dig övermäktig, ta livet av mig om du vill.
Givetvis jorde jag det inte. Vilket inte inte var rimligt för honom, han skulle alldrig gjort det samma för mig. Det var naturligt för honom att bevisa att han var den starka. Den som Kunde överleva. Men för mig är var det rimligt. För mig var det helt naturligt att avstå från att ta hans liv. Då visade han mig sin fulla respekt, jag var hans överman.
Att ta sin största fiendes liv är bevis på mod, men att avstå från att göra det, är ett bevis på ännu större mod.