dimman ligger tung utanför fönstret
har jag berättat att jag normalt sett har fri sikt över bukten, hela vägen upp till Halmstad
men idag ser jag knappt ens genom rutan
så faller gårdagen över mig igen
dödsfallet
samtalet
beskedet
sorg, hjärtevärk, tårarna som föll
dimman känns tjockare än någonsin och sveper in huset i bomull

den tickande klockan i vardagsrummet stör mig, ger mig huvudvärk
kylan mot mina tår
illamåendet

önskar jag inte var ensam just nu
det hade räckt med kallprat över disken i icaaffären
de meningslösa fraserna till brevbäraren varje dag
vad som helst hade varit bättre än denna tystnaden

tvingar mig till rörelse
måste hålla mig sysselsatt
men hamnar ändå närmast livlös i köket
kaffet är sedan länge kallt

tankarna vandrar åter
hon är död
hon finns inte längre
eller rättare sagt jag finns inte längre för henne

jag ser knappt genom rutan
dimman kommer ligga kvar länge