Vi sitter i ett blommande fruktträd
förundrade doftar vi
allt
du och jag, förtrollande

När man är så högt upp
är det farligt lätt att glömma
hur det var på den förvridna jorden
där du och jag inte var förälskade
i andras blanka kalla ögon

Jag nafsar efter dina läppar
en doft av äppel och jag är kär
men tyngdkraften drar mig neråt
förrädiskt minns jag Newton
och de som sakta samtalar under trädet
vänner med picknickskorg plockar frukt

Kan de se oss?