Den natten med kylan på dina läppar
den frysta mun som förgäves formade ord
hjärtat som brustit,
tankarna som försökte greppa
försökte förstå helvetet på vår jord
men orden som kom avbröts hostigt

Du var sjuk
kroppen du vanvårdat sagt ifrån
du höll kroppen spänt,
aldrig igen skulle du mer bli mjuk
fadern som grät över sin son
innan allt det hemska ens hänt


Du sa, det är i tusen bitar innåti mig
Jag svarade tyst, jag är bara hel med dig
Det mörka som lägrat i kylans natt
skuggor som följde,
försvann sedan i ett skvatt
min älskade blev aldrig mer smidig som den katt
det rovdjur han varit innåti ..

.. Älskade, Du blev nu äntligen fri


Jag ville kämpa med allt jag har
För att se dig leende i alla mina dar
För där du finns,
det som jag älskar och minns
ersatte tillslut en ovärderlig prins


Du.