Det har gått en månad och två veckor
sedan du lämnade mig med minnen kvar
och allt det jag sparat i två år
Ja, alla minnena de är det enda jag har

Jag har sjunkigt ner i ett mörker
fylld av drömmar från igår
ser jag henne och du
skratta kärleksfull där ni går
Ni ler så vacker emot varann
som om livet är er kärt
men när ni inte är tillsammans
vem ska då hålla din hand
Var vår kärlek detta värt?

Jag ser kanske er som tillsammans
men inom mig är det alltid du
som hålligt mig i famnen
när allting tagit slut

Jag hatar inte dig
för det du gav till mig
att jag sover bort min smärta
betyder inte vad som finns i mitt hjärta
Vi hade allting vi än behövde
vara med varann var det enda nödvändiga

Att klara mig utan dig, det är svårt
Och senaste tiden har livet varit hårt
Trots jag slutade göra mig illa
Du tryckte dig mot min magra kropp
Tiden stannade då och allting var stilla
men du tände trots allt ett hopp

Vi har alltid funnit tillbaka till varann
allt som behövde sägas var
\"din passar i min hand\"
så stark är den kärlek jag har kvar

Trots du gjort \"allting\" med henne
som vi hade speciellt
trots att du sedan länge
försökt glömma mig helt

Jag står här med öppna armar
att insluta dig i min famn
Hoppas gud har förbarman
och leder min brutna kropp i hamn
för leva på livets väg
där du lämnade oss

Varje natt i mina drömmar
viskar jag ditt namn
Sträcker mig efter din hand
men famlar så hjärtat ömmar

Vad som verkligen dödar mig
är ensamhetens kniv
som sakta tar upp varje minne av dig
och påminner mig om detta liv
Jag förstår knappt hur det kunde bli
Såhär som det är, var är vi ?
Jag famlar, fumlar
trillar, tumlar
runt i detta mörker som kallas,
Oblivion . - Glömska .

För När jag träffade Dig
stannade jorden i sin bana
och hälsade solen,
\" Välkommen i mitt liv. \"