Vi dansar kind mot kind

Jag super vanmaktens ångor

Springer skräckslaget ifrån det som verkar hållbart

Jag trivs bäst på farlig mark

Nosar planlöst omkring sökandes efter svaren

Jag rymmer ifrån det sagda

Förnekar allt det sanna, det som verkligheten har

Jag håller Ågren hårt i handen, skräckslagen av mig själv

Någon gång måste jag stanna och vända om

Och åter ställa mig på säker mark

Jag måste nöja mig med det sagda

Men än så går dansen, kind mot kind