platt, tomt och ekon

jag ligger här och inte där
platt på asfalten med med lukten av avgaser runt om mig
jag är fortfarande här, men du är inte längre där

jag stirrar mot himlen, den stirrar tillbaks
en oövervinnlig tävling, sen krossas ett glas
jag reagerar snabbt men himlen rör sig knappt,

plötsligt kommer en objuden gäst,
vita små moln döljer allt som nyss var tydligt, vilket nu knappt är synligt
staden slukas av ett mörker, jag slukas av en sorg

min tid är ute och avgaserna lättar,
det är dags o gå hem min vän