Jag kan sitta här hela natten och bara se det som jag själv vill se,
medans allting runtomkring sakta dör.
Minns du min vän, då du satt där bredvid och vi tillsammans var vi fria.
även om så jorden försvann så satt vi där och höll hand.

Vart tog du vägen min vän?
Varför saknar jag dig än?
du tog allt jag hade och gick
du lämnade inget inte ens en blick

ensam kvar tog jag emot den döende världen som slukade upp mig hel.
jag sjunker, som om jag stod i kvicksand.
Utan dig har jag ingen som drar mig upp, som hjälper mig kämpa.

Vart tog du vägen min vän?
Varför saknar jag dig än?
saningen gör ont men saningen är att du gick bara för att du inte fick.
att lämna någon ensam, och pina någon till döds, var bara en lek som du upptäckte direkt när du födds.

Jag saknar dig än, för du fick mig att leva, jag undrar vart du tog vägen men gräset är alltid grönare på andra sidan så jag antar mig finna dig där, någon gång kanske vi ses, men det är inget att hoppas på.