Trots att Saunders inte såg själva olyckan så hördes den lång väg. Den var en krasch som måste ha hörts vida omkring. Han nästan ställde sig på bromsen när han hörde oväsendet. Rollsen krypkörde fram till vägen. Nu kunde de alla se att lastbilen var på väg framåt i sakta mak, nedför den lätt sluttande vägen. Det fanns ingen risk för Rollsen och dess passagerare, kanske främst på grund av att de kommit något för sent för att hinna ut på den större vägen. Bakom lastbilen stod det en buss av något slag. Det gick inte att se hur den sett ut innan, det gick inte heller att se om det fanns någon förare ombord. De tre männen i Rollsen reagerade långsamt, det tog tid innan de hämtade sig från chocken. Sedan steg de ur och började ovigt springa framåt, inte på själva vägen, men väl ute i stubbåkern. Lastbilen stannade till slut, alldeles som av sig själv. När de passerade den såg de att förarhytten var tom. Chauffören hade uppenbarligen avlägsnat sig ur den något före olyckan. De märkte hur andfådda de var, därför tog de det litet lugnare. Mannen vände sig till Saunders och sade några ord till honom och gav sig sedan iväg igen efter Henry. Chauffören vände om och tillbaka till bilen. Väl där kallade han på polis och ambulans, varefter han började köra Rollsen framåt mot olycksplatsen. Efter halva vägen stannade han och plockade upp de andra. När de hade ett femtiotal meter kvar hördes ett kraftigt dån. En eldkvast slog upp från bussen och tjock svart rök började stiga mot himlen. Saunders stannade omedelbart bilen och började sedan backa tillbaka en bit. Mannen och Henry steg ur och började gå ner i åkern igen, en bra bit bredvid i bussens riktning.