När de kommit så nära som de vågade gå så såg de att det kom ut folk från bussen nästan längst bak. De måste ha fått upp en dörr där. Folk vacklade ut genom dörren och blev mottagna av de som först klivit ut. Nu sökte mannen och Henry sig dit för att försöka hjälpa. Mannen meddelade att ambulans och polis var på väg. Det hade funnits en flicka och några kvinnor längst fram i bussen vid krocken. Ingen av dem hade klarat sig. De flesta av passagerarna hade sår och en del hade svårt att gå. Några timmar senare var de tre männen tillbaka i villan igen. Först verkade det som att det inte skulle bli något av med utflykten med bilen den dagen. Men när mannen och Henry duschat, bytt om, och de allesammans vilat sig och fått i sig litet lunchmat, så bar det av igen. Trots att de chockats av händelsen tidigare, och att de fått höra på passagerarnas makabra detaljer om krocken och tron på vad som måste ha hänt där framme så kände de sig egendomligt manade att utföra dagens ärenden i stan. Henry hade hört en ung pojke på kanske tio år tala om hur flickan och de två kvinnorna först måste ha blivit mosade där framme i bussen, hur de antagligen dött då, men sedan också att de måste ha blivit stekta som grillspett i den ohyggliga hettan. Pojkens ord hade varit något annorlunda, upphetsad och chockad hade han om och om igen berättat om sina upplevelser, sina känslor och om vad han trodde hade hänt. \'Som stekta grillspett\', tänkte Henry igen och försökte att tänka på något annat när pojkens envisa repliker upprepades inom honom. Saunders satt och tänkte på den där händelsen med de i svart klädda männen. Varför hade de dykt upp just idag? Som ett slags dödens budbärare, som kanske anade de att någonting skulle kunna hända husets invånare just idag.