Det var sent på kvällen och Olivia låg i sängen tillsammans med sin sambo. Persiennerna var nerdragna och endast ett svagt ljus från månen utanför trängde in genom fönstret och skänkte ett stilla ljus över dem. Oliva låg vaken och lyssnade till sin pojkväns jämna andetag. Försiktigt lade hon sitt huvud mot hans bröst och kände ett svagt dunkande där inifrån. Hans hjärtslag värmde hennes annars så frusna kropp och väckte den till liv. Olivia flyttade sig till hans mun och kände hans andedräkt i sitt öra. Hon vände sig mot honom och kysste varsamt hans läppar, ner till hans hals. Sen sa hon:
”Jag älskar dig William, det är därför jag gör det här, tro aldrig nånting annat. Det är av kärlek jag gör det, av kärlek. Vi kan inte leva så här längre. Jag har märkt att du börjar förstå. Det kommer bli mycket bättre så här, jag lovar”
Hon fortsatte ner mot hans bara överkropp och smekte den med sina läppar. Oliva kysste hans mage, bröst, nacke och axlar samtidigt som hennes händer följde hans kindben.
”Du kanske aldrig kommer att förlåta mig, men jag hoppas att du en dag åtminstone förstår. Jag är tvungen att göra det här. Det är bäst så, det är priset du måste betala för vår kärlek”, viskade hon.

Försiktigt, nästan trevande sökte Olivia sig upp till Williams nacke igen. En sista gång kysste hon den. Sen öppnade hon sin mun så att hennes spetsiga tänder för ett ögonblick skimrade till i ljuset från fönstret och bet honom. En djupröd bloddroppe rann ner för Williams bleknande hud. Han slog upp ögonen.