Kan fortfarande känna dina andetag nära,
i min blåa fantasi var du och jag så kära.

Som en annan dödar en försvarslös mygga,
krossade jag ditt hjärta mellan mina händer.

Jag skrattade rått åt att din värld förstördes,
vem var jag att tvinga fram dina varma tårar?

Jag trodde verkligen att jag kunde ha´dig,
men verkligenheten skar sönder min lycka.

Tro inte för ett enda ögonblick att jag är nöjd
nu, nej! Jag var bara inte den du ville att jag
skulle vara.

I gryningstimmen slår ditt hjärta fortfarande,
i mitt vakna helvete vet jag att jag gjorde fel.

Du är den perfekta pusselbiten, det vet jag nu,
dock bara inte min. Jag hade kärleken i min
famn men valde att vända den ryggen åt.

Jag ångrar mina iskalla ord var eviga dag..