Så som fåglarna på himelen
viskade stumt om din bortgång
så kläddes molnen i svarta skrudar
och vart öga blev en bäck

en bäck varti din vackra person
för alltid kommer att anas
och den spegel där du alltid synts
kommer nu att gapa tom

för evigt

minnet av den vackre
sliter i vart hjärta
då blodet än påminner
om att du ej finnes mer