då jag nästan kunde nudda dina ord

ord som fattats mig så länge
och vilat i väntans gråa dimma

att det var du råder inga tvivel
och sanningen sipprade fram i gråtande springor av gamla lögner

som saknaden då kändes
då jag nästan kunde nudda dina ord
som svedde mina fingertoppar
då samtalet dränktes i varmt blod

visdomsord och betänkligheter
knottror på mina kinder

som saknaden då kändes
då jag efteråt grät blod