rådhusklockans vemodiga slag
hjärtat likadant
de enda som fann varann tillsist.
ensamma cafébesök
vi finner poesi i varann.
ensamhetens arom
värme från andra,
ännu (kanske för all framtid)
okända människokroppar själar
det spelar ingen roll vad vi kallar varann
det är ändå vi som är här
eller någon annanstanns.

det är min sanna röst nu
som talar om smaker
vilka förgylls.
det är nu, i detta ögonblick
jag mottar
ensamhetens smärtsamma kyss.
lämnas oberörd
vissa smaker stannar kvar
vissa smaker känner jag alltid av.

prövar sånt jag läst om,
prövar allt i tanken och drömmens värld.
just nu och här
krossar jag skalet på en biskvi.
(tänk ändå vad vi kan göra här)
det smakar bra.

livet lämnar ingen oberörd
så drick allt du kan,
fyll din bägare om igen.
drick blodet av din nästa,
av dig själv.
ta musten ur din smärta
du lär inte bli okysst vid ditt sista andetag.
och jag och jag må vara
fysiskt okysst
men livet kysste mig om igen.
jag är lämnad, men inte oberörd.
krossa skalet på biskvin.
vänta, lyssna, känn.
agera