Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
April, varför låter du mig aldrig le?


April

April, April, hatar du mig?
skrek jag ursinnigt med sprucken målbrottsröst
i en värld där ingen ser eller hör
där orden har fastnat någonstans på vägen
och aldrig någonsin kommer att bli sagda

April, April, kan du någonsin skona mig?
Jag bedövar smärtan i litervis av alkohol
för att bränna bort alla vackra värmande minnen
som har etsat sig fast på min näthinna
och bränner mig levande varje kall och ensam natt




Fri vers av Nostalgi
Läst 261 gånger
Publicerad 2007-05-03 00:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nostalgi