med mig och lade solglasögonen i innerfickan. Försökte göra det i alla fall. Någonting tog emot. En penna? Handen kände efter i utsikt att kanske finna ett svar. Men… men… här var ju en nyckelknippa, och inte vilken knippa som helst. Hur i hela världen kunde den har hamnat i min jackficka? Märkligt.
En gång på miljonen att det händer. Kanske än mer sällan än så. Det här var ju en omöjlighet. Nyckelknippan som borde ha hängt på kroken
under hatthyllan hade alltså trillat ner i min jackas innerficka, när jag hängt av mig jackan inne hos min vän, i hallen i hans hem. Försök själv göra om den bravaden. Det är… …omöjligt. När jackans hängare, i tyg, är trädd på hängaren, av metall eller möjligen plast, så kan ingen knippa i världen glida ned i fickan. Men om den gled ned i fickan först när jag tog ned jackan, gick ut ur lägenheten och satte den på mig? Nä, det verkade osannolikt. Då skulle vi väl ha sett knippan hänga där på kroken? Vi kollade väl alla krokarna? Ett sant mysterium. Han kan inte ha tagit fel jacka heller. För han kom ju hem och började sakna sina nycklar redan innan jag och min flickvän kom på besök.
Det här var den sanna historien om denna nyckelknippa. För att ingen skall behöva känna igen sig i denna morbida historia har jag utelämnat att stationerna vi åkte mellan var Upplands väsby och Tumba. Att bussen gick till Alby där min vän bor, samt att det var på femte våningen i tredje porten från vänster i andra huset på höger hand samt att vi sedan tog bussen tillbaka till Tumba från Alby centrum, en dag i ett land för inte så hemskt länge sedan.