mina knän skakar av tryckvågen
från big bertha som nyss utlöstes
nu blott en skrynklig miniatyr av dess forna storhet
men jag är kvar
lika osäker i takten
lika oerfaren och lika
öförmögen

för jag är blind och döv och skickar ut nödsignaler
som med tiden upptäcks
fyverkerier tror ni
nej
nödraketer

tänk dig en sköldpadda korsad med en igelkott
mina ärr har läkt och härdat huden
samtidigt som taggar vuxit fram
ni kryper jag innåt i mig själv
och vänder den kantiga spetsiga ryggen
mot världen

det är inte det att jag inte tycker om dig
jag hatar bara det du säger