Hon ville inget veta av
rästen
så hon förblev vad hon bedrev
inget alls
med förtvivlan i blick och gråt i hals
inget alls
liten och skev där hon skrev sina brev
till vännerna och kärleken
inga alls
hon kippar efter luft men levandet blir tufft
med bara näsvingar över ytan och tåspetsar i botten

Jomen visst är allt okej!Hon mår toppen!
efter tio bärs och en resa kors och tvärs
så kanske något känns
eller också är det bara hon som skäms
men tid är tid
nu och då
kan va svårt att förstå
när man bara vill gå
hejdå!