Solen glänste i havet.
Ett skimmer utan sans.
En fjäril flög sakta förbi.
En avbild av den lycka som fanns.

Sommaren var här i sin fulla glans.
Varje dag var en njutning.
Träden stod i blom, och vinden lekte med dem.
Jag såg världens alla vackra ting.

Sanden smekte mina fötter.
Jag fick ett leende jag borde ha gömt.
Men sen kom jag ihåg.
Det som jag så gärna hade glömt.

Minnet frammanade sorgen.
En saknad utan ord.
Mitt hjärta brast av längtan.
Han du hört om ett sådant mord.

Det som kom var ett minne.
Ett minne ur det förflutna.
Om hur du lämnade mig på stranden.
Me alla löften som var brutna.

Löften om evig lycka.
Att det skulle vara vi två.
Jag undrar om du nånsin tänkte.
Att det ändå kunde bli så.

Du hade brutit vår vänskap.
Och du sa, jag älskar dig inte mer.
Du gick till någon annan.
Och kyssen så mjuk jag ser.

Nu sitter jag här på stranden.
Tänker på timman som flutit förbi.
Mitt hjärta fylldes av längtan.
Gud, är det såhär livet ska bli?

Dagen var till enda.
Och livet snart slut.
Jag tog mitt livs sista andetag.
Och det var min sista minut.