Så kom det sig att jag
åter lämnades i tårar.
Nästan som bortkommen
i ett dimmhölje.

Ståendes, vaggandes
ständigt på hårfin gräns.
Gränsen mellan att existera
och att vara enbart luft.

Så stor kan betydelsen
av en minut vara.
Att man över ett ögonblick
nästintill suddas ut.

För att minuten därpå
vakna upp med insikten.
Att morgondagen är
och förblir densamma.