Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Har haft denna som utkast läänge nu. Gått in och ändrat meningar fram och tillbaka, och nu måste den puliceras känns det som.... Bara för månens skull. :\')


Månbarn

när natten blev som mörkast
var jag hemma och lät tårarna självtorka
aldrig går jag förbi där igen

allt jag tänker på är dina andetag
susen i träden
och molnen som täckte himlen

Du ville att jag skulle följa dig

Men nej, i tystnaden stannar jag
det är där månbarn,
som jag, hör hemma.




Fri vers av Elionwy
Läst 491 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-08-24 17:24



Bookmark and Share

    söötsnö
fastnade för rubriken
sen blev det bara bättre
och bättre, kan inte göra
mer än att applådera!
2007-10-13

  Lithia
Håller med NovaHI här faktiskt. Vacker...jag har alltid älskat månen, och ordet \"Månbarn\" är bara så...åh. Helt underbar.
2007-08-24

    NovaHI
den var fin, har en viss känsla över sig som är svår att beskriva. men jag skulle nog säga att den är melankolisk, och på nåt sätt känner jag igen mig...
2007-08-24
  > Nästa text
< Föregående

Elionwy
Elionwy