Jag står ett steg från avgrunden, det gör vi alla
Två steg från det oundvikliga tomma
Två små steg ifrån ett tvärt slut
Jag behöver klättra upp men känner mig manad att förflytta
mig ett eller flera steg
Förföriskt känns utsikten av det okända
så lockande och pockande utan löfte av tvång
Klättringen uppåt mot okända mål känns ibland knölig och svår
Ett steg eller två är dock lättare ändå
Utsikten bländande och är andlöst förförisk
I mitt hjärta där tomhet råder, där längtans kärlek en gång åtrådde
En räddning, en guide på livets klättring finns ej tillgänglig
Tom, trött och med skavsår i själen står jag kvar med ett ben i båda läger
Väntande är jag på nya krafter och kanske ny inspiration
Strävandes, sökandes är jag efter andra mål
Jag står två steg ifrån ett beslut