Händerna skakar och hela kroppen darrar när hon kliver ut ur duschen. Kallt vatten rinner över hennes kropp som stålheta rakblad skär genom hennes hud. Vita handdukar som färgas röda. Alltför mycket följer med när hon reder ut håret med fingrarna och när hon flätar sitt hår blir de tunnare än någonsin. En suck och en blick i spegeln som visar det hon hatar mest.

Med benen dinglandes i luften och köksfönstret på vid gavel röker hon en cigarett. Lite förvånad blir hon allt över att bordet håller för hennes tyngd när hon ser ner på sina lår. Hon bär på en tyngd tyngre än någon annan. Den hindrar henne när hon springer mot evigheten. En springtur som borde ske med lätta steg, snabbare än hinden skuttar över ängen. Ett bloss till och i avsaknaden av askfat använder hon sin egen kropp. Smärta som inte känns.

Muskler som värker och det blöta håret kombinerat med ett öppet fönster får håren på hennes armar att resa sig. En sista blick, en sex våningar lång blick, innan fönstet slås igen. Snart kommer natten och mörkret, snart är det djävlarnas och demonernas tid. Vakendrömmar, mardrömmar och verklighet, gränserna suddas ut alltmer.

En trasig flicka med en själ lika lappad som farmors gamla överkast. Alltför mycket tid som gått förlorad och allför mycket hopp som försvann under vandringen. Hur fort hon än springer kommer hon aldrig slippa undan sin fiende. Minnena är fastetsade i hennes inre och löper genom hennes kropp som ådrorna på ett höstlöv. Lyssnandes till sina andetag känner hon pulsen slå. En stilla väntan (som snart är över) på en sista sömn.