I gatans melankoli
står du som en silhuett
klockan halv fyra på morgonen
lutad mot gatubelysningens suddiga kontur
synen av dig,
lite vacklande av kommande bakfylla
med en ciggaret i munnen,
är grotesk
men bara för en sekund
sedan faller en mörk hårlock i vägen för dina ögon
och du förblir vacker i en oändlighet

\"Kom inte hit,
mina ord är förstörda
och du är den sista jag vill såra
med min verbala förmåga ur funktion\"
utan att fånga min blick
flöt orden ut ur din mun

Det är inte dina ord som är förstörda
det är ju din själ
som ofrivilligt rinner ut ur dina fingertoppar
så snälla,
ta mig inte för den idiot jag är

Med ögon som rymmer hela världens sorg
vänder du dig om och fimpar ciggen
för att följa den tomma regnblanka gatan
kanske till världens ände

På gatans melankoli
passar du perfekt
men jag fryser
i dem iskalla vindarna
som ditt hjärta sänder,
när jag förstått att du gett upp