Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När mörkret blivit din rumskamrat är det dags att ge sig av.


Mörkret faller hårt,
Där du alltid går

Det följer dig som en livskamrat,
ingen bryr sig och det blir ditt stora hat

dagarna går men ingen förstår,
rutinen gör sitt största sår




Fri vers av _J_
Läst 197 gånger
Publicerad 2007-06-17 09:46



Bookmark and Share


    JJ VIP
Ja! Du har något vemodigt sorgligt i dikten...en känsla av obotbarhet dröjer sig kvar efter läsandet! Bra! MVh. JJ.
2007-06-17
  > Nästa text
< Föregående

_J_