Om man till att börja med studerar vilka begrepp som ingår i en livsåskådning så ser man att en sådan innehåller: Verklighetssynen, kunskapssynen, synen på människan, samhället och historien.
Verklighetssynen innebär i korthet hur man ser på verkligheten och skapelsen,
materialism kontra idealism, dvs. Kom jorden till genom en stor smäll eller var det en allsmäktig Gud som skapade alltihop? Man frågar sig dessutom om verkligheten endast består av sådant vi kan uppfatta med våra sinnen eller om det finns mer?
Kunskapsteorin ifrågasätter vad som egentligen är kunskap. Vad är förnuftigt att göra, önska och tro?
Det finns olika perspektiv inom kunskapssynen, Empirismen är ett av dem och menar att vi får kunskap om tillvaron genom våra sinnesorgan, dvs det vi ser, hör, luktar, smakar och känner.
Skepticismen däremot ifrågasätter om vi verkligen kan lita på våra sinnen och den information vi får genom dem. Rationalismen hävdar att människans förnuft är unikt och ger oss en högre kunskapsinformation än vad sinnesintrycken gör.
Det finns också den medfödda kunskapen, Platon hävdade att människans själ är odödlig och alltså existerar såväl före födseln som efter döden. Kunskapen vi har idag är alltså egentligen en avspegling av vad vi vetat i en föregående tillvaro.
Människosynen diskuterar vad som är en människa, är vi bara fysiska varelser eller har vi andliga och själsliga dimensioner? Den biologiska människosynen hävdar att vi är fysiska enbart och styrs av nedärvda funktioner och den omgivande miljön och att det enda som urskiljer människan från andra varelser är utvecklingsnivån. Man tror inte på någon gudomlig själ och menar också att andliga och religiösa upplevelser kan ges biologiska förklaringar.
Den humanistiska synen beskriver människan som en medborgare i 2 världar, dels är vi biologiska varelser, men vi har även en andlig dimension och har ett inre själsliv.
Det religiösa perspektivet bekräftar att människan är en biologisk varelse, men också att vi är andliga varelser, vilket innebär att vi kan stå i kontakt med och känna oss beroende av en evig och osynlig makt som är avgörande för våra liv. Denna makt står vi i förbindelse inte bara nu utan även i en kommande tillvaro. Samhällssynen ifrågasätter vilken samhällsuppfattning vi har, hur vi lever tillsammans och vad som styr det. Styrs vi av materiella och egoistiska motiv eller bryr vi oss om våra medmänniskor? Historiesynen ifrågasätter vilka normer och värderingar våra förfäder hade. Poängen är inte att vi ska ta över deras sätt att leva och tänka, utan att de kan fungera som viktiga referenspunkter för de handlingar vi gör idag.

Så hur tänker jag?
Vilken livsåskådning har jag?
Först tänkte jag att jag har ingen alls, sen kom jag spontant att tänka på ett citat av katten Gustav:
”Världen är en kakburk, människorna små kaksmulor, och jag råkar vara en av smulorna med choklad på”
Den filosofin är tilltalande ibland , men om jag ska fördjupa mig lite…
Den kristna religionen säger att det var en Gud som skapade allt detta, och det faller mig inte i smaken, jag vet inte om jag tror på 1 allsmäktig Gud som talar om synd och skam - de flesta religioner uppmanar oss till att skämmas.
Skämmas för vår sexualitet, skämmas för vilka vi är - så länge vi inte följer deras lära. Det passar inte mig.
Men jag har ett problem här, jag tilltalas av tanken på Lilith som första kvinna i Edens lustgård, jag tilltalas av Lilith, hennes som Tamlin, alrunan som första försöket till att skapa en människa , och Lucifer som den fallne ljusängeln , som störtades ner i avgrunden för att han inte kunde se upp till människan.
Detta går såklart inte ihop med det faktum att jag inte vill erkänna Gud..
I vilket fall vill jag inte erkänna honom som min Gud, eftersom jag inte tilltalas av kristendomen. Jag vill också påpeka för er som inte vet, att Lucifer och den kristna djävulen är inte samma figur. Det var först runt 1100-talet som man fastslog att djävulen=lucifer=sant. Och det är felaktigt.

Men..skapelsen? Det kan mycket väl ha varit big bang, som i sin tur kan ha haft en mening, inte bara för vår existens utan kanske för något mer. Jag anser att våra 5 sinnen räcker långt, men inte hela vägen fram, jag tror att världen är mycket större än vi anar och att vi kanske inte ser riktigt allt. Jag tror att det kan finnas en till värld parallellt med vår, och ibland går signalerna igenom och vi upplever vad vi kallar paranormala fenomen.
Min kunskapssyn är nog mest empirisk, dvs jag gillar att saker kan bevisas genom våra sinnesintryck, men jag menar att vi inte behöver begränsa oss till enbart 5 sinnen, och jag tror att vi själva kan styra hur öppna och mottagliga vi vill vara. Hur mycket vi ska kunna uppleva genom det 6:e sinnet måste vi själva få avgöra. Det innebär att jag alltså tror att alla har detta 6:e sinnet, såväl människor som djur, redan från födseln, och det utvecklas mer och mer eller inte alls – beroende på.
Som barn är vi öppnare och mindre komplicerade i vårt sätt att tänka och har således lättare att använda detta 6.e sinne. Som vuxna kan vi lättare använda oss av det eftersom vi förstår innebörden av det, men pga vårt komplicerade sätt att tänka så låser vi oss lätt och försöker för mycket.
Men det går att utveckla det!
Jag vill även belysa att hallucinationer inte räknas in i detta 6:e sinne, det jag menar är att jag är väl medveten om att det finns sjukdomar som ger oss upplevelser utöver det vanliga också, men dessa har jag bortsett ifrån just i detta resonemang.

Min människosyn säger att visst är vi fysiska biologiska varelser, men vi glömde att rita ut det tredje ögat och auran på kartan över människokroppen. Detta är alltså inga fysiska kroppsdelar som vi kan se, men de finns där, och åtminstone auran kan man känna – och kan man inte så kan man lära sig.
Dels styrs vi av kroppen och dess funktioner, men också av de energier som omger oss i form av auran. Jag tror dessutom att vi kan rikta våra energier åt olika håll och därmed påverka både vår egen och andras aura, antingen genom försvagning eller förstärkning. Detta har jag faktiskt upplevt själv,
jag blundade och slappnade av utan en aning om vad som skulle ske, och kände hur min arm lyftes utan att någon tog i mig, personen ifråga hade handen ovanför min arm och fokuserade på området runt mig – dvs min aura. Vi kan alltså kontrollera både våra egna och andrar kroppar, genom såkallad ”aurakontroll”.
När vi nu sedan kommer in på samhällssynen så anser jag att vi behöver bli bättre på att verkligen se våra medmänniskor, eller snarare våra medvarelser – dvs. både människor och djur.
Jag har kommit fram till att jag lever efter några principer:
* Gör vad du vill så länge du inte skadar dig själv eller någon annan.
* Allt du gör kommer dig trefaldigt tillbaka, kanske inte i samma form eller ens i detta nu men det kommer tillbaka, gott som ont, antingen materiellt eller i form av energier, tex.
* Lev och låt leva, ta för dig men ge också något tillbaka.
Dessa principer är övergripande och gäller såväl mellan människor och djur, som mellan människor och naturen – moder jord som det kallas.
Vi har en skyldighet gentemot oss själva men också mot allt liv på denna planet att behandla det med respekt, växter som djur. Vi gräver vår egen grav om vi förstör miljön, vi har dessutom ingen rätt att göra det bara för att vi ser oss som självutsedda härskare på en planet som inte ens tillhörde oss från början.
Religion eller inte? Jag tror som sagt i vilket fall inte på en Gud som är manlig som anser att någon är mindre värd pga. sexuell läggning eller arttillhörighet. (Djuren), och eftersom jag inte tror på den kristna Guden så tror jag heller inte på någon djävul eftersom det är ett kristet begrepp.
Det finns säkerligen både gudar och gudinnor, men inte utan någon som tillber dem, existerar gör de säkerligen ändå, men de är tämligen kraftlösa utan någon som tror på dem.
Jag tror att förmågan att åstadkomma saker har vi själva inuti oss, vi kan genom att rikta våra energier åt olika håll, åstadkomma både det ena och det andra. Vill man något tillräckligt mycket… osv,
men man kan kanske behöva hjälp ibland, och då finns det en hel hög med hjälpsamma gudar och gudinnor och andra hjälpare för diverse områden.
Jag tror framförallt att båda sorterna behövs för att skapa balans. Yin behöver sin Yang, mörkret behöver ljuset och tvärtom, till och med solen och månen har ett samarbete. Även våra element behöver varandra och alldeles beroende på kan vi behöva mer av det ena eller det andra, för att skapa balans, eller som hjälp för att rikta våra energier åt olika håll. (Med elementen menar jag de 4 eller 5 kända, jord, eld, luft, vatten, metall)
Som levande varelser på det vi kallar Moder Jord är vi alla lika mycket värda, och vi har därför ingen rätt att medvetet behandla illa, men samtidigt så anser jag ju att vad man ger är vad man får.

Jag tror att detta borde vara min livsåskådning, i korta drag.