Ett av de etiska problem vi ibland ställs inför är rattfylla, du skulle kanske inte göra det, jag vet att Jag aldrig skulle köra bil full, men ändå finns det andra som gör det. Hur väljer du att se på just det ? Vad händer om det är din kompis?
Nej, detta inlägg kommer inte att enbart handla om rattfylla, utan snarare om vårt ansvar för oss själva och våra medmänniskor/medvarelser.
Om du vet att din vän kommer att köra bil onykter - hejdar du henne/honom då? Eller låter du det vara för att du inte vill \"ange en kompis\" ?
Personligen skulle jag inte ha några som helst problem med att ange en vän som kör onykter, för dennes skull och för alla andra oskyldiga människors skull.
Varför ska någon behöva lida för någon annans dumhet?
Det handlar här om att inte bara tänka på vänskap och lojalitet , utan också på konsekvenserna som kan uppkomma pga rattfylla, många får skador för livet pga rattfylla , antingen har de kört själva eller så har de blivit utsatta för någon som kör full.
Varför ska man riskera att andra får lida pga någon annans egoistiska beslut?

Det här får mig att tänka på en rad andra företeelser man hör om/läser om ganska ofta.
Tidelag till exempel. Är det moraliskt berättigat att idka sexuellt umgänge med ett djur eller ska vi stifta en lag emot det? Lagen vi har idag säger att \"så länge djuret inte skadas eller lider\". Och många menar att djuren inte lider av att människor har sex med dem.
Mig veterligen är människan, med något enstaka undantag, den enda djurarten som har sex ur något annat syfte än fortplantning, sex för vår del är minst lika mycket en egoistisk handling. Vårt samhälle är och blir allt mer sexfixerat, ska vi inte ens lämna djuren ifred? Är det inte vårt ansvar, när vi satt oss själva högst upp i näringskedjan, att respektera och värna även om de varelser som inte verbalt kan uttrycka sin åsikt och vilja?
Varför skulle en ko vilja ha sexuellt umgänge med en människa? Framförallt om hon knappt vill betäckas av någon som är av samma art?
Djur kan med kroppspråk visa ilska och frustration, och jag tror att det är tilliten och i till exempel hundars fall också viljan att vara tillags, som gör att protesterna inte kommer vid försöken till sexuellt umgänge.
Och då är vi där igen, Vad är det som ger oss rätten att utnyttja andra som är \"svagare\" än oss, för vår egen vinnings skull ? För att tillfredsställa våra egoistiska behov? Trots att det strider mot det som är naturligt.
Vi hade en lag en gång.. Som förbjöd tidelag, men den ändrades. Och vet ni varför den gjorde det? Jo, för att man kom på att det inte blir \"djävuls varelser\" om man korsar människa och djur. Då var det helt plötsligt OK att låta djuren stå pall för människors sjuka begär och handlingar. Egoismen!

Det finns även andra politiska frågor som kan ställas i etiska vinklingar, är det till exempel etiskt och moraliskt försvarbart att försämra för de som redan har det sämst, rent ekonomiskt? Till exempel genom försämringar av a-kassa och socialt skyddsnät? Är det etiskt och moraliskt försvarbart att sätta en seriemördare i fängelse istället för i sluten vård på rättspsyk?
Det tycker inte jag.
Lagen säger att \"brott ska straffas\", och mord är ett brott. Men det,som jag anser, ställer till det hela är normen, mallen, kakformen som vi alla ska passa in i (snarare tvingas in i). Förståelsen finns inte alltid för att vissa handlingar är sjuka och inte blir bättre av tillrättavisningar därför att de saknar de spärrar som andra människor har. Anna Linds mördare, Mijajlovic tex, diskuterades det ju kring var han skulle placeras, fängelse tyckte många.
Jag tycker rättspsyk är en bättre plats. Jag anser att det är straff nog att inte ha mer liv än innanför portarna på rättspsyk, dessutom är han bevisligen sjuk och inte ska ges möjligheten att utföra fler brott, eller som det ser ut i hans värld : följa fler destruktiva impulser som han inte kan kontrollera.
Hur hämdgiriga vi än blir kan vi aldrig förvänta oss eller ens kräva att alla ska passa in i den mall som skapats. Det gäller överallt i allt från brottslighet, utseende eller möjlighet att klara ekonomin. Att tycka synd om , och att sätta i offersituation är fel, men vi kan inte heller försvara att det sparkas på de som redan ligger.

Så, nästa gång vi står på Ica med en påse pantburkar, eller ska köpa ett paket kaffe eller ägg, så bör vi tänka en gång extra.
Nog kan vi lägga några kronor extra och veta att de som plockat kaffebönorna har fått en dräglig lön? Eller veta att hönsen som värpt äggen har levt ett drägligt liv? Eller åtminstone känna att vi bidragit med en femma till röda korsets insats i 3:e världen?
Vad ger oss räten att utsätta andra för vår egoism?
Några kronor extra, det har även du råd med.
Konflikten är ofta vår egen personliga och/eller ekonomiska vinning kontra vad som är rätt mot våra medmänniskor och varelser vi anser stå under oss i näringskedjan. Borde inte rimligtvis de svagas intressen och behov gå före våra egoistiska?
Vad väljer du ?

Vi är inte ensamma.

/ M - 2007