Jag svor över att håret växte
o gjorde något åt det.
Skar mig en, två gånger och jag tänkte
nästan säga att det var ditt fel.

Tills jag kom på att det var i mitt huvud
vålnaden befann sig.

Nu när hanskarna är borta
o skynket kastat
och masken avtagen
Skådas sanning

Hade tänkt ut allt
Jag skulle kasta
och radera allt

Men så kom jag på att jag älskar
minnen, bevarar dom i en liten ask
Oavsett förtjänst

Jag har spillt spannvis med vatten
o jag vet vad de för med sig dessa tider

En obeskrivlig torka

Nåväl det var inte förgäves
Ditt svek
förde med sig trefjärdedels av mina verk

Det var dock ett långsamt farväl