Jag håller på att förloras

som om hjärtat brustit av skräck

förlorar förståndet, verkligheten

kompassen snurrar vilt mot alla väderstreck

som sagans dova undermening

bankar och dånar

min själ den hånar

att inte sanningen vet vad verkligheten är!




som att bygga min tunnel bort

förgäves

falska meningar av betong

krypandes till andra sidan med skygglappar på

så att jag ska tro på min verklighet

allt det som livet hittat på








min tunnel är blott en tunnel

av betong runtom

är jag fast i mitten

och ingen öppning kan jag lita på




om jag ändå skulle våga välja någon av ljusens ända

det enda jag vet är att dess portar mig aldrig sanningen kan sända




kan man ens lita på sin egen själ?

fast i sig själv


kan man någonsin fly?




innerliga dröm om Nirvana

jag hissar min fana

klättrar upp och flyger

upp och ner

men betongen i min tunnel ger inte vika för det...






kanske stannar jag här

undrar och ser om sanningen någonsin sker