jag vaknade vid tolv noll noll och segnade mig ner mot marken igen, jag bor nämligen undanskuffad från samhället upphängd i ett träd.
i mitt träd har jag levande ljus, rinnande vatten och frisk luft samt på hösten ett och annat äpple att slita i stycken.
på vintern blir livet i trädet hårdare än vad det kan vara på sommaren, det blir rätt kallt och alla löven dör ju under hösten.
då brukar jag få flytta in till underjorden, där finns nästan allting, utom några olika saker.

på våren kommer det rasande vattenmassor överallt, snön smälter och vattnet längtar hem till sjöar, rör, bäckar, floder, hav, träsk eller bara till känslan av att få vara fukt istället för livsfarligt hal is eller grått söligt slask.
när vattnet är i form av snö är det så att vattnet sover och det har det inget emot.

jag dricker ett par torkade hundöron fulla med vatten varje dag

innan jag hänger mig i trädet igen.