Vi delade en gång en vacker dröm, vi drömde.
Jag trodde att den en dag skulle bli till sanning, men du glömde.
Det gör så ont att tänka på dig, att känna smärta.
Jag gav dig mitt eget lättsårbara hjärta.
Du är så vacker, vacker som få.
Jag har svårt att fatta att det verkligen var vi två.
Att det verkligen var dina kyssar som gjorde min dag till värd att leva,
precis såsom Adam gjorde för Eva.
Mitt hjärta har gått i tusen bitar, och jag kan inte förstå att jag på dig fortfarande litar.
Du har förändrats från det du en gång var, men jag vet att allt det där fina finns fortfarande kvar.
Allt är knas inom mig, snälla lilla söta hjärtat, kom tillbaka! Jag älskar dig!