ibland tittar han på mig som om han älskade mig,
då mår jag som allra bäst.

jag bara önskar att allt jag ser i honom
och hoppas i honom en dag blir sanning
och inte bara fantasi...

fast är det verkligen bara fantasi?
det jag ser är ju sanning,
men ser jag sanningen?

eller ser jag vad jag vill se...?

fast det stämmer inte heller,
för jag vill se sanningen,
och är det då inte sanningen jag ser,
så ser jag inte vad jag vill se...