Ljug i vårt hus, fräknar på husen, lyset är ljus.
Vintervargen har halkat
och spänts upp på den styva linan.
Det värmande tygstycket har bränts upp,
känslan av oro sprids.

Kryper nu mot korset med tunnare jacka,
den gröna slitna.
Gräs har börjat skymtas,
det gula slitna,
rester av sommaren leker med mitt minne.

Kniven sitter fast kvar i min strupe, utan tryck, utan slut, jag vänder på en sång, sjunger falskt.
Tryck till, förbind, mitt sår är öppet.

Streetspelande barn i för små tröjor, utan jackor,
utan besvär,
en gång var jag nästan en av dem.
Frisörerna friserar friska korta frisyrer,
vinden blåser kallt,
förkylningen fryser.

Grönt ljus, tappert spelande grässhoppegrönt.