jag tror du står där borta
är det dig jag ser?
tejpen skymmer
klibbar igen min syn
men jag tycker mig höra din röst
förvrängd och dyster
jag har honung i mina öron
och mina fötter i cement
varför är det så svårt att leva?
utan synlig klarhet
kan inte sära på mina händer
och krama dig
fjättrad vid mina lögner
utan framtid
utan förflutet