”Känslomässigt beroende människors centrala livsintresse är att vinna och behålla omgivningens tillgivenhet.”

Denna osjälvständighet skapas av en brist tidigt i en människas liv.
Individen blir känslomässigt beroende livet igenom på grund av att vissa grundläggande naturliga behov inte tillfredställs då de dyker upp första gången i barndomen. Ett känslomässigt tomrum, ett vakuum oåtkomligt för rationellt betraktande, för förnuftet, blir en del av individens mentala schema. En emotionell saknad pockar på tillfredställelse och samhället tillhandahåller en riklig flora av surrogat, vars enda syfte är att rättfärdiga denna konstgjorda andning såsom det normala sättet att leva.