jag vet att jag inte har någon rätt att
känna så här
att jag verkligen inte
borde

men det var du som sa åt mig att
slänga bort alla
borden att bara
sluta koncentrera mig på dom och jag

lydde dig

precis som vanligt så lydde jag dig

det straffar mig nu,
om och om igen och du

sitter tusen ljusår bort men i precis samma
tidszon och
du har glömt mig nu

eller hur?


jag skriker fortfarande våra sånger och
slår sönder våra kristallrutor och
vägrar inse


och du ler mot henne och
kysser henne när hon

viskar och du anar


ingenting.