Solstrålarna spred sitt ljus över oss
Till musikens glada toner,
gick du under den klarblå himlen
Allting glimrade i din närhet och din kärlek,
för den strödde du överallt
Alla fick känna sig oändligt uppskattade och speciella
Precis som du var för oss
Det kunde inte varit mer rätt

De sa att regnet skulle komma
Men aldrig hade jag kunnat ana
att molnen kunde vara så svarta
och regnet så blött.
Att allting kunde bli så mörkt,
att till och med musiken tystnade.
Att världen skulle storma och virvla runt, likt en orkan.
Var det någon som sa det?
Var det ingen som sa att det kunde bli så fel?

Men vad hände sen?
Stormen drog förbi, orkanen likaså
Det som stod kvar var regnbågen.
Som ett minne av solskenet,
regnet, lyckan och sorgen
Ett minne att vårda ömt i hjärtats finaste vrå
Som ett fotografi av allt det vackra
Solen kommer att börja lysa igen
För allting finns kvar.
Där någonstans.