Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En text/dikt om kärleken...


Det kistmörka rummet


I nattens kistmörka rum
Leende änglar med vita tomma horn
Sticker vi hemåt för aldrig vända tillbaks

Ingen är svår att älska
Men personer tenderar att ha det svårt att älska
Eller har det svårt att förstå att de kan vara älskade
Att släppa taget om sin perfekta vardag
Och låta sig hjälpas mot lyckliga dagar
Så fruktar de att gå ifrån sin fungerande ensamhet...

Utan glans utan misär
Går livet på som vanligt
Utan dyrkan och offer
Ibland kanske man sträva mot olycka
Och får se vad man tar...

Gräset växer runt min sovplats
Inte stor får oss båda
Men ligga gärna upp på
I mina drömmar, långt ifrån min verklighet.

Morgon solen har precis vaknat
Från sömnen jag inte fick
Tänkte på dig, tankarna som surrar
Som getingar som sticker under foten på sommaren
För alltid gå i onda cirklar,
När kommer jag ur,
Vad är frihet,
Vad är älska,
Vad är tiden utan liv,
När tar denna cirkel slut?

Kärlek.. Ett stort ord uppstoppat med tragik och segertåg.
Som associeras med flera ting
Listad som negativ, en oändlig minus pool
Men även en laddning, ett plus i utkanten
Som på någon sekund kan rasera
Det du trodde var bra till att bygga upp en utomjordiskt framtid
Sprängfylld med positiva vibbar som förlänger ditt liv
För att om du inte har något att leva för
Är du snart hemma igen i det kistmörka rummet....




Fri vers av Robert Bobbby Eriksson
Läst 366 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-07-30 07:43



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Robert Bobbby Eriksson