Och sedan levde de lyckliga i alla sina dar.
Va fan har jag gjort, mitt liv är så kort.
Mina ärr existerar inte längre.
Det var länge sen jag slog mig så att det gjorde ont.

Jag är feg.
Jag blev inte president
Jag blev inte miljonär
Jag blev ingen Thåström
Jag har inte skapat världsfred,
Jag har inte tillfört mer än skräp till den jordsliga papperskorgen.

Solen gick upp även efter årets 25 december.
Jag är mänsklighetens mörkaste hål.
Jag förefaller att falla sönder.
Nattetid tillfredsställer jag mig mina mänskliga behov.

Bedrövad på ett drägligt liv.
i döden kommer jag vara matjord
åt organismer som föder på min stelfrusna kropp.

Mitt meningslösa liv.
Min meningsfulla död.
Här kommer jag växa
Till, nya djur,
Till, nya blommor,
Till, nya träd,
Som siktar mot skyn.

Näsan, Kremeras
Lungorna, Kremeras
Av kedjeröken, jag dör i förtid.
I väntan på att helt brinna opp.

De tre visa männen kom till min begravning
För att försäkra sig om den
Absoluta döden åt den absoluta samhällsfaran.