uppvuxen i valås en pojke
en vacker med vänliga ögon
vart visst en vidunderlig man

tvåhundratrettio bra så lång
bastanta hundrasextio tung
nötta byxor välbrukta skor

fick i västra bergslagen anställ
väl där hanses namn kom till att bli
jätten uti ställbergs hyttbruk

trots urstyrka slogs inte anders
han slet ju i sitt anletes svett
just likt varannan arbetsman

jättelik storlek gäckade folk
men bet gick publiken för pengar
ingalunda lagd åt nåt jyckel

kamratligt ändock han skojade
kunde hålla tre karlakarlar
på vardera raka armar

lastade galtar på trallorna
lyfte järnet så lätt för handen
lägga göten om sjuttio kilo

tro mig det tog inte mera tid
än en ynklig kvart att tillrygga
travar om tio ton tackjärn