jag visste inte hur jag skulle reagera
när orden ekade i korridorerna
eller hur jag skulle möta era blickar
som ni fällde när jag gick förbi
\"skrek du?\"
den meningen framkallar så många känslor
jag hatade det mest, jag hatade vad ni sa
hur ni sa det, jag hatade att ni gjorde det
att ni inte brydde er om hur jävla jobbigt det var

prata med min mamma, prata med kurator
\'vi har märkt att du börjat gå neråt\'
NEHE!? men så konstigt
alla orden, alla saker allt som dom gjorde
och ni såg inte ens, ni blundade för hela skiten

jag var naken och ni slog på mig med öppen handflata
känns det bra nu ?
mår ni bättre nu ?
skönt att jag kunde hjälpa till.
tack för att ni krossade mig.
tack.