Är du där då?
Jag mådde så dåligt, verkligen dåligt.
Jag skar mig som en utväg för min ångest som jag försökte springa ifrån, men jag lyckades inte.
Men de minns inte ni eller hur?
De vänner jag trodde älskade mig som skulle ställa upp. Var bort gömda bland molnen.
Det var så jobbigt, verkligen jobbigt.
Som att bli av med en demon som hade tagit över min kropp. Det var som om den inte var min längre
Men de minns inte ni eller hur?
Jag glömmer aldrig erat svek. Medans somliga var starka och var där för mej så försökte ni låtsas som om allting var okej.
För de minns ni eller hur?
Varje dag som går är jag rädd att jag ska falla tillbaka. att min svarta demon kallad ångest ska attackera mig igen.
För att förra gången klarade jag av striden. Jag var segraren demonen var förloraren. Men om de händer igen så vet jag inte om jag är stark nog att vinna.
För jag är rädd, när tårarna pressas fram när min kropp blir svag. När kniven ligger stadigt i min höger hand och är beredd på att skära.
Är ni där då? Om jag faller tillbaka, kommer ni vara där då? Eller kommer ni stå gömda bakom molnen?