chocken och skammen i ett, men det var ju ingen chock
jag visste ju redan
innerst inne
och så efteråt, hissar en röd flagga, fäst på en påle
känner jag mig själv?- på riktigt?
nu vill jag bara släppa allt, nu vill jag bara bli smekt
låta en främling viska i mitt öra
att allt blir bra
till slut

först hatar jag de andra,
det blev lättare så,
sedan mig själv
för att jag lät det hända

var man är sin egen herre
jag är varken man eller min egen

ave crux, spec unica!
det upprepas om och om igen med gråt i rösten
den salta trösten
låt dem spetsa mig nu
på min egen röda flagga

kölden tar ut sin rätt till slut
knappast mer än vad jag förtjänar
men jag flyr den ändå