Jag står ensam kvar, när alla andra slagit rot
Vilse i världen, och vad har jag det emot?
När människorna, jag än gång kände
Tog med sig min värld, bytte väg och vände,
Att stå ensam kvar, tror ni inte att det svider?
Ni tittar på när jag ber er och lider,
Ni vände era ryggar när jag behövde er som mest,
Ni ser med annan blick som om ni rädda att bli smittad av pest?
Vi är ingen äkta vänskap, vi var bara ett spel,
och tydligen nu, är allt mitt egna fel ?