

Redan medlem?
Logga in

Den gamleJag visste sedan länge
att han var mycket sjuk men ändå var hans hand i min nu oförmodat mjuk. Han log mot mig och talade med tyst men hoppfull röst och blicken i hans ögon bjöd både stöd och tröst. Han sa ”Min tid är utmätt, det har jag nog förstått. Det får jag acceptera men jag har inte brått! Jag känner mig försonad, jag känner mig beredd. Och jag kan säga ärligt att jag är inte rädd. Jag lärt mig se på Döden som vore han en vän jag väntar mig besök av men inte riktigt än. Nu ser jag faktiskt fram emot varenda nyfödd dag och fyller den, så gott jag kan med glädje och behag. Jag äter gott, jag dricker gott och läser poesi och fångas av de budskap som jag kan se däri." Han kramade min hand igen och sa: ”nu skall du gå”! Jag lovade att titta in en stund dagen därpå.
Då var han redan borta.
Bunden vers
(Rim)
av
© anakreon
![]() Läst 1120 gånger och applåderad av 27 personer Publicerad 2007-08-20 09:38 Författaren © anakreon gick bort 2015. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran. ![]()
|
![]() ![]() ![]() © anakreon ![]()
Senast publicerade
17/5: Limerick till Rebecka och Ruben 16/5: Limerick till Ronald och Ronny 15/5: Limerick till Sonja och Sofia 14/5: Limerick till Harald och Halvard 13/5: Limerick till Linnéa och Linn 12/5: Limerick till Lotta och Charlotta 11/5: Limerick till Märit och Märta 10/5: Limerick till Esbjörn och Styrbjörn ![]() |