Det är svårt när mörkret faller,
och himmelen blir grå.
När allt bara bör glömmas bort,
och man inte kan förstå.
Frågor som varför kan då inte få ett svar,
bara frågor som hur jag borde gjort har det.
En sorg för djup att dölja idag.
En sorg för svår att klara i vår hårda verklighet.
Jag drömde en gång om sanningen,
jag drömde om uppriktighetens kraft.
Men jag förstod till slut i mitt grubbleri,
att det är något jag inte kommer få,
inte har eller har haft.
Jag ville att livet skulle vara lätt,
att kärleken var något bra.
Det tog ett tag att inse,
att ingenting blir som det ska.
Jag får dig aldrig till mig, du kommer aldrig känna kärleken.
Och förmodligen så träffas vi aldrig igen.