Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
bara för att man måste ha publicerat nåt för att kunna kommentera.


den här punkten är om dig till dig för dig på grund av -

hej
jag är dålig på att skriva brev jag vet
och min handstil går knappt att tyda
du får ursäkta men det finns inte så mycket
att göra åt saken - förlåt -
inatt ser jag inga stjärnor
inte ens när jag tänker på oss
för ärligt talat
älskling
ibland måste stjärnor falla och
du känns inte längre
jag känns inte längre
och vi ska alla en gång dö
och födas på nytt

det har gått tre år nu
och ett halvt ungefär
sen första gången jag såg dig
sen första gången jag sa något till dig
sen första gången du skrattade åt mig
och vi har vuxit nu, vännen
vi har vuxit flera meter över marken
och det känns
men du och jag är inget vi
inga superhjältar för någon
ingen spindelmannen, inget litet ego
ingenting
och det känns inte
helt
okej

människor omkring mig har alltid hånat dig
och mig men jag har alltid skyddat dig
och oss vi tid som vågor
du skulle nog förstå om du fick chansen
jag är så rädd, vännen
bit för bit glider du ifrån mig som hon gled ifrån dig
som ni bröt med varandra som du försökte
som du ansträngde dig för att hålla fast vid henne
sånt gör inte jag
längre
jag är för feg

du får gärna avsky mig

älskling, fina du, vännen, världens bästa vän
jag har faktiskt egentligen bara dig nu
hade
för vi bryter snart jag vet det och du
vägrar ju prata med mig
om inget pratar vi inget alls ingenting
som tårar vågor vind tio tio tio delat på
oss

jag älskar dig fan
jag gör verkligen det

och jag vet att jag var dum igår jag vet att
jag sa sånt man inte ska säga
men jag har lärt mig att man inte ber om ursäkt
för sånt man
skäms
över
men jag vet jag vet och jag var dum
och jag var ensam och elak och trasig
som du är ibland
som alla är nån gång

och du kallade mig cp
idiot, dum, orättvis
och jag bara skrek och jag
kunde inte sluta gråta förstår du inte det
jag kan inte sluta gråta
för du var den ende
som kunde torka
mina tårar .




Fri vers av roujan
Läst 282 gånger
Publicerad 2007-09-17 10:30



Bookmark and Share


  avtryck
mah, alltså den här dikten gör ont.
i slutet.
innan är den väldigt gosig,
och den får mig att tänka på mitt förra hus,
och varför vet jag inte men jag tycker om den,
särskilt att du smyger in lite kentcitat här och var.
finfint.
2007-09-29
  > Nästa text
< Föregående

roujan