Under Helions vingar dansar jag vilt
Jag tjuter och njuter och älskar dig milt

Under Helions vingar sjunger jag ramsor
Sen ut i fält, och jag styckar till slamsor

Helions vingar slår mig med kraft
Ur mig rinner synden bort som en saft

Helions vingar gjorda av stål
En helig snärt som klyver ditt vrål

Ve och fasa för Solgudens spann
Hon häller och väller tills glupska vi brann

Hon bringar rättvisa var hon än går
Min flicka min kärlek min moders tår

Under nattens stjärnfilt tar du min gunst
Och helvetet skälver av Lucifers lust

Vi vandra
Vi vandra
Uti vår hage
Där hondjävulskvinnan mättar sin mage

Helion mister sin vackra själ
Sin dotter
Sin son
Sitt innersta gräl

Hon spottar hon fräser hon sparkar hon slåss
Tills hon inser att hon är till trots en av oss
Vi dödliga veka fåfänga få
Vi dumma naiva bestar små

Hon vandra på Tellus och gör sig besvär
Hon inser till trots hon är sitt eget gevär

Helions vingslag dom ekar gott
De störtar på jorden och delar slott

Helions vingslag dom äro fagra att skåda
Men Helion
Kommer Gud aldrig benåda...